Morgon och frukost
Vi tog sovmorgon i dag, och det kändes faktiskt väldigt skönt. När vi väl kom i ordning och gick ner till köket hade flera andra redan hunnit samlas kring en sen frukost. Det var en sådan där lugn och mjuk start på dagen som man verkligen uppskattar, särskilt när man får vara tillsammans och inte behöver skynda sig någonstans.
Samtidigt märktes det redan på förmiddagen att mycket kretsade kring kvällen. Leigh, Simon och Ian hade börjat förbereda musikevenemanget, och det gav huset en särskild känsla av förväntan.
Det var också fint att se hur alla hade hittat sina egna små hörn av dagen: ungdomarna satt länge med Monopol i matsalen, de yngsta tittade på tecknat i tv-rummet och de äldre satt i vardagsrummet och pratade vidare om gårdagen.
Promenad och utflykt
Efter frukosten gick Lisbeth och jag ut på en promenad upp mot kullarna. Det var skönt att få komma ut en stund och känna den klara luften. Vi stannade vid en damm, tog några bilder på växterna och såg några fåglar. På vägen tillbaka mötte vi flera får med små lamm, och det var något med just den synen som gjorde att allt kändes väldigt stilla och vårligt.
Vi gick sedan vidare ner mot floden Severn och stannade till vid statyn av David Davies. Där nere vid vattnet blev det lätt att tänka på hur mycket historia som faktiskt finns samlad på en sådan liten plats. Han levde mellan 1818 och 1890 och var både industriman och liberal politiker. Jag tycker om när sådana personer inte bara blir namn i en bok, utan känns lite mer verkliga när man står där de en gång satte sina spår.
På andra sidan floden såg vi Broneirion, det vackra viktorianska huset som ligger på sluttningen mittemot Llandinam. Även det byggdes av David Davies. Det låg där så stilla och självklart i landskapet att jag nästan tyckte att det såg ut som om det alltid hade hört hemma just där.
Middag
När vi kom tillbaka till Plas Dinam Country House var det dags för Sunday Roast, dagens stora måltid. Fat efter fat med mat bars in och ställdes fram på borden, och det gick nästan att känna hur hela rummet samlades kring just det ögonblicket. Det blev en lång och väldigt trevlig måltid, en sådan som gör att man både känner sig mätt och samtidigt lite extra glad över att få vara där.
Kvällens program
Efter middagen var det dags för kvällens musikevenemang, som många hade sett fram emot. Leigh, Ian och Simon tog plats tillsammans med en inlånad trummis, och det kändes nästan direkt att kvällen nu gick in i en ny fas.
Musiken fyllde hela rummet, och det var en sådan stund då man nästan glömmer bort tiden. Många satt kvar länge och bara lyssnade. Kvällssolen låg fortfarande kvar i det ljusa rummet, och tillsammans med musiken skapade den en väldigt fin och nästan overklig stämning.
Som avslutning på det officiella programmet samlades vi till Hopper-klanens ceremoni för överlämning av stafettpinnen, då den nya Family Do Lead skulle tillkännages. Det blev ett högtidligt ögonblick, och jag minns att det kändes som om hela kvällen samlades ihop just där, i något som både var festligt och betydelsefullt.
När det officiella programmet var slut fortsatte kvällen ändå länge, med mer musik och många samtal som bara fick pågå i sin egen takt. Det blev en sådan där kväll som man inte riktigt vill ska ta slut, och som jag tror att jag kommer att minnas länge.
