Country Walk på de höga kullarna bakom Plas Dinam Country House och Evening Meal & Entertainment
Vi vaknade runt åtta och började dagen med en dusch. När vi kom ner till köket möttes vi av doften av nystekt bacon, ägg och nybryggt kaffe. Ian och flera av hans familjemedlemmar stod och skrattade medan de fixade en klassisk engelsk frukost – det var varmt och livligt, med fräsande stekpannor och röster som blandades med morgonsolen som letade sig in genom fönstret. Allt kändes avslappnat och välkomnande, och det var lätt att känna sig som hemma i den gemenskapen.
På dagens program hade Leigh och Bridget planerat in en Country Walk på de höga kullarna bakom Plas Dinam Country House. Vi var sju i sällskapet – bland annat Leigh själv, Andrew Leighs yngre bror, Bridgets syster och hennes man, Simon och Marta som alltid har en historia på lager. Det blev en blandning av erfarna vandrare och några som mest njuter av att strosa och prata. De gröna kullarna bredde ut sig under oss och får betade längs sluttningarna; ibland hörde vi deras bräkande blandat med fåglarna som ropade över dalen.
Leigh med sina ”älgkliv” satte upp farten och det blev snabbt tydligt vilka som var vana att klättra. När vi närmade oss början av den branta sluttningen var flera av oss redan rejält andfådda, och vi skrattade åt våra röda kinder och flåsande andetag. Vinden bet i kinderna och det kändes som att den försökte blåsa bort våra mössor, samtidigt som den skarpa luften fyllde lungorna med energi. När vi väl var uppe kände vi att vinden hade ökat och det var bitande kallt – så vi beslöt att hålla oss en bit ner på sluttningen och vandra parallellt med berget, där vi kunde njuta av utsikten över dalen och det mjuka landskapet.
Efter ett tag insåg vi att vädret inte skulle bli bättre och tröttheten blandades med förväntan inför värmen på puben. Vi beslöt att vandra neråt igen mot byn Llandinam och till The Lion Inn, där vi såg fram emot att slå oss ner och värma oss tillsammans.
Jag ringde till Lisbeth och bad henne att gå ner till puben och möta oss – det kändes som en belöning att veta att hon väntade där, redo att lotsa oss in i värmen och gemenskapen igen.
När vi kom tillbaka till vårt Country House möttes vi av den karakteristiska doften av gamla träbjälkar och nytvättade lakan. Det var skönt att få slappna av, dra av sig vandringsskorna och njuta av en varm dusch som svepte bort dagens kyla och trötthet – en liten vardagslyx efter timmar ute i den friska dalvinden.
På kvällens program stod Evening Meal & Entertainment samt den möjliga återkomsten av CRAZY GIN.
Vi slog oss ner i den mysiga matsalen där doften av hemlagad mat spred sig och skratt ekade mellan väggarna, medan den öppna spisen sprakade i hörnet. Middagen bjöd på varma grytor, frasiga potatisar och en sallad som smakade som om den plockats direkt från trädgården – varje tugga var ett litet äventyr. Efter maten tog underhållningen fart med spontana sångnummer, skotska historier och irländska anekdoter. Stämningen var bubblande och hjärtlig, och långt in på natten blandades skratt och sång. Kan det bli en bättre blandning än svenskar, engelsmän, skottar och irländare?
