En trevlig tur till Dyrön med våra goda vänner i slutet på juni 2026.
Redan i december började vi prata om den här turen till Dyrön tillsammans med våra goda vänner Eva och Lars. Det kändes fint att ha något att se fram emot under vintern. När junidagen äntligen kom var förväntningarna höga, och det var med både glädje och nyfikenhet vi gav oss i väg från Stenungsund med buss och båt för att vandra längs den vackra leden runt ön.
Vi klev på den nya dubbeldäckarbussen 321 vid Strandnorum och mötte upp Eva och Lars i Stora Höga. Redan där började dagen kännas som en liten utflykt att minnas. Resan fortsatte till Kode, där vi steg av och promenerade över till Kode centrum och vidare till busshållplatsen vid Jägervägen mot Rörtången. Tidsmarginalen till båten var knapp, men vi hann precis ombord, vilket nästan gjorde starten på båtturen ännu lite roligare. Sedan kunde vi luta oss tillbaka och njuta av en härlig färd i strålande väder. Vi gled fram genom den bohuslänska skärgården och passerade Brattön, Lövön, Älgön och Rökan innan Dyröns sydhamn till slut dök upp framför oss.
Från hamnen gick vi uppför Hamnvägen en bit innan vi svängde av till vänster in på Dyröleden. Det var skönt att få sträcka på benen efter resan, och snart ledde stigen oss mot Dyröns berömda bastu, som ligger vackert placerad ute på klipporna på öns södra sida.
Därefter gjorde vi en avstickare upp till toppen, ungefär 45 meter över havet. Därifrån öppnade sig en fantastisk utsikt mot Marstrand. Vi stannade till en stund och bara tog in allt det vackra omkring oss. I sådana ögonblick förstår man verkligen varför Dyrön är en så uppskattad plats för vandrare.
Vandringen fortsatte västerut mot rastplatsen, där vi stannade till och njöt av den fina vyn mot Åstol. Det blev ett sådant där stilla och fint ögonblick då man gärna dröjer sig kvar lite extra. Hamnen låg inbäddad bland de typiska vita husen, tätt samlade runt vattnet.
Efter pausen gick vi vidare norrut mot Dynes ravin, en av öns riktiga sevärdheter. Ravinen är en smal passage mellan två höga klippväggar, och nere i den svala skrevan finns ett trädäck med bord och bänkar. Där kan man slå sig ner en stund, prata lite, vila benen och samla ny kraft innan vandringen fortsätter.
När vi lämnat ravinen bakom oss följde vi Dyröleden vidare mot nordhamnen och Dyröns värdshus, där vi hade bokat bord. Efter vandringen såg vi verkligen fram emot att få slå oss ner tillsammans vid vattnet och njuta av en god stund i lugn och ro.
På Dyröns värdshus sitter man precis vid vattnet, mitt i en fantastisk skärgårdsmiljö. Där slog vi oss ner, nöjda och lite trötta efter vandringen, och började med några välförtjänta öl. De smakade extra gott i det fina sällskapet och med havet alldeles intill.
Sedan väntade maten, och den gjorde oss inte besvikna. Det blev gräddkokta blåmusslor med chili, vitlök, lök, vitt vin, örter och persilja. Någon valde krispigt friterad fisk med klassisk remouladsås och citron. Till detta serverades pommes frites, och allt smakade utmärkt efter timmarna ute på leden. Det blev en sådan där måltid där både maten, platsen och samtalet bidrog till upplevelsen.
Mätta, belåtna och glada gick vi sedan ner till färjeläget i nordhamnen. Där tog vi den nya elfärjan vidare till Rönnäng och fortsatte därefter med buss tillbaka till Stenungsund, med känslan av att ha haft en riktigt fin dag tillsammans.
När vi tänker tillbaka på dagen är det lätt att se den framför sig: båtturen, vandringen, utsikten, maten och framför allt det goda sällskapet. Det är just sådana dagar man bär med sig länge. En varm junidag på Dyrön blev verkligen en tur att minnas när höst och vinter åter kommer till Bohuslän.
Lennart & Lisbeth